Mannen körde henne upp och var med på mötet med överläkaren.
Denne, alltså överläkaren frågade varför hon kände sig felbehandlad.(Det ÄR sant!)
Jag vilade ut på jobbet.
Därefter fixade jag några viktiga ärenden (köpte chokladpraliner till mina kollegor)
och åkte upp till sjukhuset, då hade hon ännu inte fått en säng, utan låg på en soffa i ett dagrum.
Vad gör man?
Ingen idé att tjafsa längre. Jag orkade inte.
17.20 fick hon äntligen en säng och jag kunde åka hem och lugna ner mig.
Jag kunde hålla mig från att käka upp pralinerna.
Vad är det för värld vi lever i? Hela dagen utan sängplats och läkarens attityd! Jag tror knappt det är sant.
SvaraRaderaKramar.
vilken tur att pralinerna klarade sig...speciellt den med baylis.( hur fan nu man stavar till det, jag brukar inte skriva det, jag dricker det)
SvaraRaderaskulle just säga att det var sött av dig att köpa praliner till kollegorna men dom kom inte fram eller? ;)
SvaraRadera