lördag 26 mars 2011

Fredag

Go fredag tillsammans med Mellan och Emo som nu blivit Skejtare/rappare.
Han har snart gått igenom hela registret i sitt sökande bland stilar.
Hårdrockare, Emo, punkare, lacost/rosa tenniströja och nu alltså skatare.
Undrar när han ska landa och bli sig själv, en liten bit av allt som finns.
Söt är han iaf.
Nu har jag överlämnat min förkylning till Mannen. Han är döds sjuk!!!!!!!!!
Blir det soligt i morgon sticker jag till havet och lämnar honom ensam med sin nära döden förkylning. Det känns när man varit instängd en hel vecka och solen har gassat på utsidan.

torsdag 24 mars 2011

VÅR


Har varit och fått akupunktur idag. Det hjälpte, så nu kan jag oxå möta våren med ett glatt humör.

onsdag 23 mars 2011

Är det fel att köpa päls?


Det finns massa begagnade pälsar till försäljning på secon hand.
Kan man med gott samvete köpa en sådan för att inte frysa så in i bänken nästa vinter. Eller ska alla sådana pälsar brännas?
Jag har försökt med dunjackor men dunet på axlarna ramlar alltid ner och jag har inte råd att köpa en varje år.
Nej, det är inga billiga jackor jag köper. 1500 på rea är väl ett hyfsat pris med vad hjälper det när dunet kryper iväg. Och dessutom såg jag ett program där man plockar gässen levande och det vände sg i magen på mig.
Lager på lager funkar inte heller. Så, vad tycker ni kära läsare om jag nu har någon som läser det här.
Är det syndigt att köpa en päls som redan finns?

måndag 21 mars 2011

Hypnos söndag

När man är förkyld och tät i näsan andas man mycket genom munnen.
Har man dessutom ont i halsen, blir det en och annan halstablett.
Ligger man sedan i sängen hela dagen förvandlas man till en pruttmaskin.

Men det var inte det jag skulle berätta för det är totalt ointressant. Det jag skulle berätta var att jag har gjort regretions hypnos idag. Jag skrev ett långt inlägg om det, men vete sjutton vart det tog vägen.
Men i alla fall.
Jag la mig ner på sängen och min hokus pokus vän började få ner mig i hypnos tillstånd. Hon frågade om det var något jag ville titta närmare på och jag svarade att jag ville veta varför jag är så lätt irriterad. Jag gjorde alla andningar och lyssnade på hur hon steg för steg skulle få mig avslappnad och ta steget in i en annan värld.

Hack, hack, hack.

Då sätter mannen igång att hacka purjolök ute i köket.

Hack, hack, hack.

Det är svårt att koncentrera sig och försöka slappna av och glömma att man lever här och nu när det blir så tydligt av alla ljud.

- Nu går du i skogen och känner hur det doftar, säger kompisen.

Hack,hack,hack.

-Du kommer till en glänta och lägger dig ner på gräset och känner hur avslappnad du är.

Hack,hack, hack.

- Känn hur varm solen är. Du ligger där och känner ett stort lugn sprida sig i kroppen.

Hack,hack,hack.

MEN VADIHELVETE SLUTA HACKA!!!!!!!
DU HAR HAFT HELA DAGEN PÅ DIG ATT LAGA MAT OCH SÅ SÄTTER DU IGÅNG PRECIS NÄR JAG SKA NER I HYPNOS!

-Så, det kändes bättre. Kan vi fortsätta nu? frågar jag.
-Vi får vänta ett tag. Lägg dig ner och slappna av, säger kompisen.
Jag lägger mig och andas tungt för att komma in i lugnet. Det går ganska bra. Hackandet är slut.
Kompisen väntar 15 min innan hon börjar räkna ner mig igen, och jag lovar, hon hinner inte börja förrän mannen sätter igång att hacka där ute igen.

Hack,hack,hack.
Den här gången är det potatisen som ska hackas. Min vän är vegeterian så han skulle vara snäll och fixa lite potatis och purjosoppa.
Jag känner hur det börjar koka i mig igen, men tänker: Han är snäll som fixar mat, han är snäll som fixar mat,
han är snäll som fixar mat,
han är snäll som fixar mat
samtidigt som jag försöker att andas i lugn takt.
Det funkar och efter en stund är det tyst och jag försjunker in i en annan värld.
Hon ställer frågor och jag svarar. Hela tiden befinner jag mig både i mitt rum på sängen och i Italien på 1600-talet. Jag heter Mita (har aldrig hört det namnet förut) min man heter Carlo. Vi bor tillsammans med vår son och min farfar.
Jag blir fångad i ett nät och blir ihjälslagen av ett gäng män med stora påkar.
Varför har jag ingen aning om.

När jag kommit upp ur hypnosen och vi pratar om vilka personer jag stött på tycker jag att det är konstigt att jag var i Italien och hette Mita, likaså att min man hette Carlo, det låter mer spanskt och Mita kan jag inte alls placera.
När vi ätit soppan, som var riktigt god och hon åkt tillbaka till Stockholm gick jag ut och googlade på namnen. det finns en italiensk politiker vid namn Mita och Carlo är ett italienskt mans namn.

Där ser man.
Jo, jag hade en son också och när hon frågade om jag kände igen honom tyckte jag bara att det var en fet liten baby. Men när hon bad mig att titta i ögonen såg jag att det var mitt äldsta barnbarn.

Ha, så jag har varit mamma åt mitt äldsta barnbarn på 1600-talet. Om man nu tror på sånt här. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Det enda jag vet är att jag faktiskt upplever det här under hypnosen och om det är ett tidigare liv eller mitt undermedvetna som talar kan man ju diskutera.

Vad tror ni?

onsdag 16 mars 2011

Ang mina korkade barn.

Det blev pensionärs lila.
Men hon sa att det går ur efter ett par tvättar.
Frisyren blev bra iaf.

Modiga korkade barn!

Nu har jag klippt och blonderat håret på Mellan.
Det är en modig tjej. Sist jag blonderade henne blev håret som rosa spunnet socker. Det var bara att plocka fram rakapparaten och snagga henne.
Men nu sitter hon här igen.Hahahah!

söndag 13 mars 2011

Skön söndag ändå.

Känner mig lagom mosig i skallen nu. Dax att hoppa i säng för att orka med morgondagen.
Har inte fått gjort så mycket som jag tänkt, men en sväng till minstingen som blivit av med gipset blev det. Hon bröt benet dagen före julafton och har hoppat omkring med gipsat ben sen dess. Så nu var det storstädning som gällde. Mellan kom oxå ner och hjälpte till.

Lite Göteborgs reggae i högtalarna så går städningen som en dans.
Mannen stekte biff så duktigt att brandvarnaren gick igång. Panik innan man fått tag i den och slitit ut batteriet. Det ljudet skulle jag behöva på min telefon. Jag hör ju aldrig när den ringer.
Sen studsade jag ut i vårvädret UTAN dunjackan och vintekängorna med inbyggda broddar. Genast kände jag mig några kg lättare.
Det måste jag fira med en påse godis

Söndag

Hur länge har jag varit borta egentligen?
Nu när jag går in och läser era bloggar är den ena tjusigare än den andra.
Sånt ger mig prestationskrav. Jag vet ju inte ens hur man gör när man hottar upp bloggen.
Jag tror att ni får stå ut med min tråkiga layout ett tag till.

I natt har jag inte sovit så mycket. Dels pga att jag hävde i mig en massa kaffe i går kväll och dels för att jag låg och chattade med vänner i Japan. De evakueras nu till Osaka pga strålningsriskerna och ändå bor dom nästan 30 mil från kärnkraftverken som krånglar.
Jag fattar inte reportrar. Räcker det inte med det helvete som japanerna lever i just nu utan måste dom bre på och göra allt värre i sina rapporter? Jag blir så trött på dom. Det är mycket bättre när man får höra vanliga människors berättelse om vad som hänt. Då får man en bättre bild och inte det här överdrivna skräckcenariot uppkört i ansiktet. Det är hemskt nog som det är.
Jag har fortfarande inte hört av en av mina vänner och jag har inte deras telnr längre. Bara e-mail och den funkar ju inte om dom inte har el.

lördag 12 mars 2011

Det borde vara tvärt om.


Man lägger tid på att handla råvaror och släpar hem dem.
Står i flera timmar och hackar, kokar, steker och kryddar.
Springer mellan spis, kokbok och kyl.
Sen tar det max 20min att käka upp den.
Och kvar är en helvetes disk.

fredag 11 mars 2011

Fruktansvärd dag.


Vaknade i morse av att magen bara knep ihop. Jag kunde inte stå rakt upp. Dubbelvikt gick jag ut i köket och slängde in två vetekuddar i micron, smsade jobbet att jag skulle komma senare och sjönk ner i sängen igen. Två gånger fick jag värma påsarna innan det släppte. Låg där med en påse på magen och en på knät.

Vilka töntiga problem.

När jag kom till jobbet och fick höra om jordbävningen och efterföljande tsunami i Japan fattade jag att allt gnäll om väder och ont i magen är trams.
Tsunamin var påväg till Taiwan och därefter till Filipinerna.
Jag har vänner både i Japan och Taiwan. Kollegans dotter i Filipinerna. Fy fan vilken overklighet jag har befunnit mig i idag. Från Taiwan och Filipinerna var det lugna besked men jag har ännu inte hört av dom från Tokyo och bara en från Yokohama.
Det är så overkligt att det händer.
När jag kom hem från jobbet åkte jag och handlade. Jag ska ha middag i morgon med många olika rätter så jag satte igång att fixa och dona. Tre rätter är klara. Då ringde vännerna och gav återbud. Helt knäckta. Dom hade fått tag i föräldrar och ett syskon som var i livet men det är ju fruktansvärt att sitta i Sverige och se sitt hemland i ett sådant förödande kaos. Och mer skalv väntas.
Jag vet att man alltid var beredd på att den stora jordbävningen skulle komma och jag upplevde många skalv under tiden jag bodde i Japan. Men det var egentligen aldrig skalven som man var rädd för utan tsunamin.
I dag går mina tankar till alla rädda människor runt om i Asien.

torsdag 10 mars 2011

GBP GasBolls Problem eller?


Har tittat på Kalla fakta och vet inte riktigt vad jag ska tro.
Det låter ju fruktansvärt jobbigt om folk ska gå hungriga i hela sitt liv
eller med dallriga lår efter en gastrik bypass operation.
Jag har pratat med några som gjort operationen och dom är supernöjda. Det bästa dom gjort. Men lite orolig blir man ju.
"Minstingen" har blivit beviljad en sådan och hon vägrade att se programmet.
Jag tror hellre på läkaren än på sensationsmedia var hennes svar när jag frågade och det ligger ju en hel del i det.
Undrar hur Mona mår nuförtiden. Det verkar vara full rulle i hennes liv så hon lider nog inte.
Det är bara att hoppas att allt går vägen för dottern när hon köat färdigt och fått sin operation som hon verkligen behöver. Och lite fisar får väl grannarna tåla.

tisdag 8 mars 2011

Fina damer ....äsch!

Det var hundra år sedan jag bloggade och jag har fortfarande inget att berätta.
Så varför skriver jag då, kan man undra.
Ja, det kan man verkligen.

Jag var och gjorde naglar för ett par vecko sedan. Först lossnade vänster ringfinger nagel och i dag höger pekfingernagel. Dess emellan har det lossnat lite här och där men då har jag hittat topparna och limmat tillbaka dom med superlim. Tänkte att jag skulle peta loss alla toppar för att få en jämn och fin hand, men nu jäklar sitter dom som berget.
Det blir aldrig någon fin dam av mig.