fredag 9 oktober 2009

Man får ta risker i livet.


I går när jag stod och väntade på vagnen kom jag på att, om vi ska vinna stegtävlingen till Prag kan jag ju inte stå still och vänta. Jag började gå fram och tillbaka, fram och tillbaka, tills jag upptäckte att alla som oxå väntade följde mig med blicken.
Jag stannade upp och kände mig lite dum.
Tänkte efter......
äh..vafan, låt dom titta.
Dom kan ju fantisera om att jag är försöks utskriven någon stans ifrån.
Jag skulle precis fortsätta mina steg när vagnen kom.

Slut på underhållningen.

Jag satt faktiskt stilla på vagnen.
Tänkte först att jag skulle stampa med benet upp och ner, men det hade nog varit lite för mycket.......eller?