Min sommar

Carl Einar, tradition som inte missas.
I kväll kommer stockholmarna ner och vi
träffas på Liseberg för att se varietén tillsammans.
Sedan åker vi tillbaka till stugan och
tillber gudarna att sommarsolen ska fortsätta.
Hilding Vilding är på besök och det är bad och kräftfiske
dagarna igenom.
Nu har jag en påse makrill huvud i frysen som agn.

Phu!

Livet går vidare.
Kreat sjunkit igen.
Nu ska vi ut och leta utemöbler.

Aptrött men glad!

Min is i magen smälte i värmen, så jag fick ge mig.
Men nu är stugan vår!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
På måndag kväll får vi nycklarna.
Och Ni kan få vila tummar och tår ett tag.


Här ska badas. Morgon middag kväll =)


I dag har jag varit på loppis för att leta udda kaffekoppar.
Jag tänkte tvinga alla gäster som kommer till stugan att dricka kaffe
i koppar istället för i muggar.
Jag är löjligt förtjust i kaffekoppar men oftast säljs dom inte styckevis.
Jag hittade två som var hyggligt bra.
Jag har letat på tradera, men där har ju folk fått storhetsvansinne.



En liten nagelbitare är att Mannens kreatinin värde hade höjts från i måndags
vilket kan betyda att det är en avstötning på g.
Men förhoppningsvis är det bara att vi åt sen middag igår och att den bestod av kött.
Så, idag blev det vegetariskt och vila för honom.
Han ska tillbaka i morgon för nya prover.
Slut på vilan vänner! Det är bara att hålla tummarna igen. Ni har ju i allafall semester.

Semester!

Det är så sjukt härligt med semester!
Mäklaren hörde av sig idag och säljarna börjar
gå ner i pris. Bara 50.000 kvar att uthärda sedan
är stugan vår. Vem har mest is i magen?

I väntan på eget hav att ta ett morgondopp i
får vi kompa på vännernas nere i Varberg.

Havet! Here I come!

Stämmer det att det är saligare att giva än att taga? Just nu är jag väldigt salig på att taga.

Mannen åkte in till Sahlgrenska i måndags för förberedleser för transplantation.
Blodet skulle tvättas för att kunna ta emot en njure som inte tillhör samma blodgrupp. " Fantastiskt vad man kan hitta på i dagens sjukvård"

Allt lugnt och väl.
Donatorn och Mannen ligger i samma rum och skrattar, skämtar och tittar på TV.

På tisdag ska operationerna ske. Donatorn kl.8.00 och Mannen kl.12.00.
Tur att jag hade dotterns flytt att koncentrera mig på för det var lite stirrigt i huvudet.
När jag ringer til sjukhuset vid 12-tiden för att höra hur det gått för Don..
har han ännu inte kommit till uppvaket.
Jag får reda på att han inte opererats förrän kl 11.00. Varför fick jag dock inte reda på.
När jag ringde lite senare var allt lugn och han groggy. Hade precis vaknat.

Jag och hans lilla söta fru åkte upp och hälsade på och då var han inte så skämtsam längre. Det gjorde illa ont i såret. Som tur var så öppnades han bara ca.1dm.
När svärmor donerade för 15år sedan öppnade dom halva henne.
"Fantastiskt vad dom kan nu för tiden"

I alla fall, då låg Mannen på transplantationsbordet och jag försökte att inte tänka på det.
Jag åkte hem och det var en såndär fantastiskt varm kväll. Jag och Mellan gick till Soffra och käkade middag. Vem har nerver att laga mat?
Vi satt på uteserveringen och åt.
Jag hade ringt sjukhuset flera gånger och bara fått svaret att han inte var färdig med operationen än och det började bli lite nervöst eftersom jag vet att en transpl inte tar så lång tid.
Senare fick jag veta att han låg i respirator och att operationen inte hade påbörjats förrän kl.15
Sköterskan försäkrade mig om att allt gått bra men att dom ville ha honom i respiratorn för att syresätta honom och det var inget onormalt i det. Han skulle få komma upp på avd i kväll eller i morgon fm.
Lugn med detta gick jag hem och sov som en sten.

Onsd morgon åkte jag till jobbet och hade med mig Emo och Hilding vilding eftersom dom skulle på fotbollsskola i närheten.
När tiden började närma sig hemgång ringde jag upp till Don...för att höra om Mannen kommit upp till avd och fick beskedet att han fortfarande låg i respirator pga att han fått hjärtflimmer.

Ett par sekunder stod stilla.

Jag har aldrig på riktigt trott att det här inte skulle gå vägen. Jag har ju tänkt tanken men aldrig riktigt tagit in den. Det gjorde jag inte riktigt nu heller, bara snuddade vid den och det gjorde så ont att jag genast blev rationell och ringde upp CIVA och frågade vad som hänt.
Då får jag besked om att han har problem med hjärtat, men det visste ni väl förut och han måste ligga kvar i respiratorn men att jag är välkommen att hälsa på om jag vill.
Jag svarade att han aldrig haft problem med hjärtat samtidigt som tankarna snurrade i skallen.
"har han haft dåligt hjärta utan att berätta det för mig, nej det är inte likt honom, har han haft dåligt hjärta och läkaren har glömt att informera honom? Ja, det kan ju hända. Jag gick ju två år med artros i mitt knä utan att veta det, men hjärtat, hm, det stämmer inte"
- Han har inget fel på hjärtat, sa jag igen, men hon stod på sig.
Jag satte mig i bilen och åkte och hämtade fotbollsspelarna "se vad rationell jag är"
körde hem dem och körde till sjukhuset.

Det var ingen rolig syn som mötte mig.
En tub i halsen och femtio elva slangar till höger och vänster.
Han var vaken.

Tänk att ligga vaken på ett sådant sätt och inte kunna förmedla sig.

Han hade ett block och en penna, men kråkfötterna som han med sin kanylförsedda arm presterade var knappt tydbara. Jag gissade hej vilt och jag såg hur trött han blev.
Han frågade hur länge han legat så och vad som hänt.
Jag förklarade vad jag fått reda på och vad han skrev i blocket kan jag inte återberätta här och jag fick stryka över det med mycket bläck för att personalen inte skulle kunna läsa det.
Han skrev ner sina frågor, jag försökte tyda dem och frågade vidare till personalen.
Han gav tummen upp för kirurgen som hållit i skalpellen och det var ju skönt.
Han har gått på Sahlgrenska sedan han var 12 år så han känner till alla läkare där.

Det var för jobbigt för honom att skriva och jag försökte automatiskt med tecken, men det fattar ju inte han något av.
Jag babblade på om killarnas fotboll och ditten och datten medan vi väntade på att få träffa kirurgen.

När han kom och jag frågade om hjärtat sa han att det inte var något fel på Mannens hjärta. Att det hade varit lite krångligt för narkosläkaren att sätta tuben och att syretillförseln hade varit lite låg men att det aldrig hade varit någon kris.
Han skulle slippa tuben om en stund.

FATTAR NI!!!

En otrolig lättnad spred sig i kroppen och vi började småprata igen.
- Mannen trycker med pekfingret på magen på olika ställen och smätter med pekfingret mot tummen, (som man gör när man smätter bort en smula.)
Jag fattar ingenting.
Han fortsätter sitt smättande och jag försökr att tolka.
- smätt, smätt.
- Har du ont?
- Lätt huvudskakning, smätt,smätt.
- Kliar det?
- Smätt,smätt, pekar på foten.
- Kliar det på foten?
Stackars man. Han kan inte ens sucka åt mig.
Han vill att jag ska ta upp blocket, men han skriver så taskigt att jag kommer på den geniala idén att skriva ner alfabetet så att han kan peka sig fram till orden.
Då pekar han GAIS fotboll killarna.

Nu blir jag rädd igen.
Har han fått syrebrist i hjärnan? Jag har ju babblat på om fotbollen. Har han glömt det?
Vad jag inte tänkte på var att han var så fullproppade med morfin och annat skit att det var därför han inte kom ihåg.
Jag tycket att han så pigg ut i ögonen och då kan ni ju förstå hur himla dålig han har varit.

Hallå!....är ni kvar?
Jo, nu var det ju så att på tisdagen när Mannen låg på operationsbordet skulle jag titta på en lite stuga, vilket jag oxå hann med mellan sjukhusbesöket och middagen med Mellan. *Pust*

På onsdagen när mäklaren ringde mig undrar jag vad hon tänkte.
- Är du intresserad av huset?
- Ja, jag vet inte riktigt. Jo, jag är intresserad men jag måste tala med min man först men han ligger i respirator så det går inte just nu.
- ???????
- Jo, alltså han transplanterades igår.
- ??????
- Jag ringer så fort han kan prata.
Antingen tycker hon att jag är iskall, eller dum i huvudet eller som jag tycker, rationell.

Alla ni som höll tummarna, bad till Gud eller bara sände en liten tanke till oss kan fortsätta med det men nu gäller det att vi vinner budgivningen på stugan.
Transplantationen gick ju som på räls så jag tackar er för alla böner och tummar =)