Vi går i sakta mak korridoren fram och tittar på de andra elevernas alster
som hänger uppe på väggarna.
Helt plötsligt ligger jag som en fet skalbagge på rygg.
Jävlar vad ont det gjorde.
Det blev knäpp tyst i korridoren.
När jag kravlar mig upp ser jag en hel högstadieklass
stirra förskräckt på mig.
Om ni någon gång har spräckt ett revben eller sträckt en muskel
så vet ni precis hur smidig man är.
Allså, jag tar mig upp rullandes till fyrfotaställning
och kommer åt artrosen i höger knä.
Aaaaj!
Jag kommer upp på bägge benen och går med högburet huvud därifrån.
Min elev tog givetvis chansen att smita ifrån mig direkt.
Eloge till högstadie eleverna som inte började gapskratta(hör du det Koftan)
