Mannen körde henne upp och var med på mötet med överläkaren.
Denne, alltså överläkaren frågade varför hon kände sig felbehandlad.(Det ÄR sant!)
Jag vilade ut på jobbet.
Därefter fixade jag några viktiga ärenden (köpte chokladpraliner till mina kollegor)
och åkte upp till sjukhuset, då hade hon ännu inte fått en säng, utan låg på en soffa i ett dagrum.
Vad gör man?
Ingen idé att tjafsa längre. Jag orkade inte.
17.20 fick hon äntligen en säng och jag kunde åka hem och lugna ner mig.
Jag kunde hålla mig från att käka upp pralinerna.
