Måndag

Då var det dags igen.
Har inte varit på jobbet på två veckor.
Smygjobbade lite i helgen, men det räknas inte.
Satt mest och garvade med koftan och långben.
Det var kul.

Nu ska jag dock skärpa upp.

7.30-16.30 positiv.pedagogisk...jajamensan!

Emo eller PJ? Man hänger väl med...?...?

Lille Emo, han går sakta mot en PJ (Partille Johnny)stil.
De svarta tighta jeansen kompletteras nu av ett gäng hårsnoddar runt vaderna.
Han är så söt att det räcker att titta på honom till kaffet.
Hade gärna skickat en bild men det ingår inte i hans image att låta sig plåtas.

Mottot: Ta livet med en klackspark.

Lill killen har använt sitt höstlov till att sy sin hallowen kostym.
En häftig vit pokémon figur.
Hämtat mönsterpapper hos mig.
Skickat sin mamma till symässan för att köpa vit velour.
Ritat och mätt och sytt.
Kämpat och kämpat.
Självförtroendet är det inget fel på.
Han har ju sytt en keps i slöjden.
Äldsta har hjälpt honom.
Dags för provning.

- Hahahaha!! Jag ser ju ut som en mördarkanin.
Den vill jag inte ha på mig.

Fatta! Han har jobbat hela veckan med kostymen och ser det bara som ett taskigt skämt att den inte blev bra.
I stället valde han svarta kläder och smink.
Typ en gothare.

Undrar om äldsta dottern var lika nöjd efter veckans slit.

Man får betala dyrt ibland =(

Har levt på te och mackor ett tag nu.
Orkar inget annat.
Lite godis, snacks och glass har oxå trillat ner i magsäcken.
Man e ju sjuk och då får man

Trodde jag....suck...

Vågen visade uppgång.
Man fick inte.

Det är så tråkigt att vara sjuk.
Det enda roliga man kan göra är att läsa och käka något som inte kräver aktivitet.
Nu är boken "Eddies oäkting" färdigläst.

Vad gör jag nu då? Om jag inte ska gå upp i vikt alltså och inte orkar ta mig utanför lägenheten?

Tips tack.

Icke förvirrad längre, utan helt säker.

Jävlar!!! Vad kass jag blev av sprutan.
Feber (jag har aldrig feber)
Halsen full av stålull.
Armen dubbelt så tjock.
Och det värsta var smärtan i bröstmusklerna.
Den biverkningen hade jag inte hört att man kunde få och det skrämde mig.
Låg i sängen och svettades och frös om vart annat samtidigt som jag knappt kunde andas och med denna fruktansvärda smärta.

Var detta en liten känning av svininfluensan är jag glad att jag vaccinerade mig.
Hur kass hade jag inte blivit om jag fått den fullt ut.

Fast igår lovade jag mig själv dyrt och heligt att jag aldrig mer skulle ta en spruta för min mans hälsas skull.

Fortfarande förvirrad men vaccinerad.

Orkade inte läsa alla för eller emot vaccin längre.
Fick en stark känsla av att jag skulle vaccinera mig igår och skred tillverket så snabbt jag kunde.

På vår vårdcentral håller dom hårt i sprutorna.
Det blev många frågor och svar innan jag fick den.
- Det är kommunen du jobbar i som ska ge dig.
-Men jag är ju här nu.
-Men du är inte i risksonen för dig själv.
-Nej men mannen kan ju inte vaccinera sig än pga...bl..bl..och JAG jobbar i en skola
-Men då är det skolan i kommunen
-Skit ner dig...........sa jag inte eftersom jag är så mogen,men jag suckade djupt och..
-Amen vafan vad krångligt det var här då. Då åker jag väl upp till Östra eller sahlgren då.
-Nej, det behöver du inte göra. Du kan få den här, jag menarbaraattduinteäririskzonenmeneftersomdinmanärdetsåfårduden...(djup inandning)
annarsärdetsåattheheskolornaellerkommunernadärskolornaliggerskaerbjudaheheduförstår

Vid det laget hade jag oxå stängt av öronen.


Så med lite,mycketlite ont i armen ska jag gå på kurs tillsammans med koftan om hur man ska ha ett utvecklande samtal på arbetsplatsen.
Så man kan inte slänga ur sig små kärleksfulla utrop som Fetto längre nu. Det trodde jag manade till bantning och det är väl utvecklande.

Jag är så förvirrad.

Måste jag vaccinera mig?
Är det klokt att avstå?
Eftersom vi inte vet alla biverkningar på vaccinet, är man då galen om man testar?
Äventyrar jag min mans hälsa om JAG inte vaccinerar mig?
Vad händer om 10 år med alla som sprutat in detta okända i kroppen?
Är det rysk roulette vi sysslar med.

Vem tjänar mest på den här hysterin?