Ibland har man tur.

Fredagen den 13:e och jag ska in på utvecklingssamtal med chefen.
Detta har mina kolleger väldigt roligt åt.
Dom roar sig kungligt över hur samtalet kommer att bli.
Vi får väl se.
Själv tänker jag att jag har haft sån jävla otur alla dom andra dagarna så just den här dagen måste vara en lyckodag.

Öhh....hmm....inte ens en rubrik...suck!

Varje morgon sätter jag mig vid datorn och konstaterar att jag är totalt rensopad i skallen.
Kommer inte på något att skriva om.
Jag skulle kunna skriva om mitt liv som just nu är ett rent helvete,
men vem vill höra på andras tjafs?
Alla har väl nog med sitt.

Så jag får väl helt enkelt ge mig ut på stan och hitta på nåt kul.

På återseende.

Jo, GRATTIS Ting! Jag håller tummarna för dig.

Måndag

Då var det dags igen.
Har inte varit på jobbet på två veckor.
Smygjobbade lite i helgen, men det räknas inte.
Satt mest och garvade med koftan och långben.
Det var kul.

Nu ska jag dock skärpa upp.

7.30-16.30 positiv.pedagogisk...jajamensan!

Emo eller PJ? Man hänger väl med...?...?

Lille Emo, han går sakta mot en PJ (Partille Johnny)stil.
De svarta tighta jeansen kompletteras nu av ett gäng hårsnoddar runt vaderna.
Han är så söt att det räcker att titta på honom till kaffet.
Hade gärna skickat en bild men det ingår inte i hans image att låta sig plåtas.

Mottot: Ta livet med en klackspark.

Lill killen har använt sitt höstlov till att sy sin hallowen kostym.
En häftig vit pokémon figur.
Hämtat mönsterpapper hos mig.
Skickat sin mamma till symässan för att köpa vit velour.
Ritat och mätt och sytt.
Kämpat och kämpat.
Självförtroendet är det inget fel på.
Han har ju sytt en keps i slöjden.
Äldsta har hjälpt honom.
Dags för provning.

- Hahahaha!! Jag ser ju ut som en mördarkanin.
Den vill jag inte ha på mig.

Fatta! Han har jobbat hela veckan med kostymen och ser det bara som ett taskigt skämt att den inte blev bra.
I stället valde han svarta kläder och smink.
Typ en gothare.

Undrar om äldsta dottern var lika nöjd efter veckans slit.

Man får betala dyrt ibland =(

Har levt på te och mackor ett tag nu.
Orkar inget annat.
Lite godis, snacks och glass har oxå trillat ner i magsäcken.
Man e ju sjuk och då får man

Trodde jag....suck...

Vågen visade uppgång.
Man fick inte.

Det är så tråkigt att vara sjuk.
Det enda roliga man kan göra är att läsa och käka något som inte kräver aktivitet.
Nu är boken "Eddies oäkting" färdigläst.

Vad gör jag nu då? Om jag inte ska gå upp i vikt alltså och inte orkar ta mig utanför lägenheten?

Tips tack.

Icke förvirrad längre, utan helt säker.

Jävlar!!! Vad kass jag blev av sprutan.
Feber (jag har aldrig feber)
Halsen full av stålull.
Armen dubbelt så tjock.
Och det värsta var smärtan i bröstmusklerna.
Den biverkningen hade jag inte hört att man kunde få och det skrämde mig.
Låg i sängen och svettades och frös om vart annat samtidigt som jag knappt kunde andas och med denna fruktansvärda smärta.

Var detta en liten känning av svininfluensan är jag glad att jag vaccinerade mig.
Hur kass hade jag inte blivit om jag fått den fullt ut.

Fast igår lovade jag mig själv dyrt och heligt att jag aldrig mer skulle ta en spruta för min mans hälsas skull.