söndag 3 januari 2010

Svettigt värre på OnOff.

Hos oss var det tvärtom.
Mannen frågar om vi ska gå på en promenad och jag hänger på.
Nu tar man inte jackan från kroken och går iväg precis, utan man ägnar en halvtimma till att hitta tillräckligt varma kläder och ställer sig i hallen likt en michelingubbe och väntar snällt på att mannen ska knyta sina skor.
Det är väldigt kliigt med en mössa på huvudet!
- Jag tänkte att vi kunde ta en sväng till OnOff och kolla en grej, sa mannen.
- Men jag svettas som en gris. Jag kan inte sitta i en bil med alla dessa kläder.
- Det tar inte lång tid.
En rakapparat och en soda streamer senare åkte vi hem och jag slet av mig kläderna.
Jag vet inte vad som är värst. För mycket eller för lite kläder.
Det blev ingen promenad, det blev en god kycklinggryta och tvättstuga.

lördag 2 januari 2010

En helt ledig dag. Så förvirrande.

Ligger och slappar och funderar på vad jag ska ha den här dagen till.
Det är svinkallt ute.
I datorns högra hörn står det:
Uppsprucket molnäcke.-8, känns som -14,6

Grannen renoverar sin lägenhet.
Det hörs ner i min lägenhet. Väldigt mycket hörs det.

Mannen ska dialysa.

Jag har redan legat och läst en massa bloggar.
Lysnnat klart på Nattskärran
av Kjell Eriksson.
Letat både gammal och ny musik på spotify.
Käkat frukost
och googlat på stenmark.

fredag 1 januari 2010

Nyårslöften är till för att hållas!

Jaha, så var det ett nytt år då.
Ett nytt decennium till och med.
Mitt nyårslöfte för i år är att inte slarva med träningen.
Jag är lite pjåskig och slipper gärna så fort mitt knä spökar.
Men man har ju fler kroppsdelar som kan tränas.

Ger ni några löften inför det nya året?
Mannen tycker inte att han behöver det.
Han kan inte komma på något han behöver förbättra =/
Men det kan jag. En hel del faktiskt.
Jag tror att jag ska ge honom en lista.
Den blir ganska lång. MIN fantasi är det inget fel på.

God fortsättning!

tisdag 29 december 2009

Du har rätt Madlar.....men

Jag brukar ta tillfället i akt när normalbegåvade barn tittar lite nyfiket då vi är ute på skolgården och inga föräldrar finns närvarande. Jag brukar öppna med frågan
- Tycker du att dom ser/låter konstigt?
Och får alltid ett blygt jakande svar.
Då berättar jag om olika funktionsnedsättningar och kommer in på den språkliga biten. Fortsätter med att fråga vad de heter och bokstaverar deras namn med handen.
Det går alltid hem. Då haglar frågorna om, hur tecknar man.....?
Jag presenterar mina barn och visar deras persontecken.
Lär ut meningar som Jag vill leka med Kalle/Lisa/Johan.
Det är alltid lika spännande att kunna tala med händerna och våra Downingar får lite status i och med det =)

En gång var det en flicka som synade mig från topp till tå och konstaterade att jag inte såg så värst handikappad ut. Bara lite.
Jag frågade på vilket sätt jag såg handikappad ut och hon tänkte en god stund innan hon svarade att jag hade så små fötter =)

Men i går var det inte läge för gratis pedagogisk verksamhet.
Lilleman satt fint och åt och jag var tacksam för det....öppna inte fönstret om det stormar ute.
Dessutom var det inte något försynt sneglade utan långvarig koblängning.
Jag frågade faktiskt en gång om de ville något, men det ville dom inte.
Det var när dom kom tillbaka en andra vända som jag hade lust att ställa mig upp och skrika.
Men då hade väl Lilleman slagit händerna för öronen och blivit livrädd.

måndag 28 december 2009

Vem ska lära barnen normalt hyfs?

Det är inte ok att stå och stirra på en annan människa.
Det är inte ok bara för att den man stirrar på ser annorlunda ut.
Det är inte ok att göra det bara för att man är ett barn.
Och det är inte ok för mig att ställa mig upp och vråla

KAN NI FÖR HELVETE TA BORT ERA OUPPFOSTRADE UNGAR OCH LÄRA DOM ATT RESPEKTERA ATT BARN MED DOWN SYNDROM OXÅ ÄR MÄNNISKOR MED VÄRDE OCH KANSKE VILL ÄTA IFRED UTAN ATT BLI UTSTIRRADE

till föräldrarna som sitter ett bord bort och struntar i att lära sina barn hur man uppför sig.
Så därför gjorde jag inte det och när vi hade ätit färdigt så hade den familjen gått.
Annars hade jag och lilleman en rolig och hektisk dag på Universeum.
I morgon stannar vi dock kvar på skolan och tar det lugnt........hoppas jag.

söndag 27 december 2009

Det man inte får av tomten...

Mannens dator har kraschat. Nu sneglar han på min.
Det kan han glömma.
Sååå snäll är jag inte, även om det är jul och allt.
Jag är inte egoistisk även om jag har två stycken.
Jag är en snäll och vänlig själ som föreslog att han skulle köpa sig en ny.
En där man kan fixa allt som jag inte kan fixa på mina små.
Men han kan ju få låna en av mig så länge.

I dag blir det middag på Halta Lottas.
Man blir lite lat av att vara hemma.

Pga klimatförändringarna.


Ok. Peter. Nu vet du hur tomten har det.