Bara sex kvar.

Det står att det är -10 grader på min dator *suck*

vad trött jag blir....jag tar om det.

På min dator står det att det är -10 grader ute.
Kan det verkligen stämma?
Jag börjar förstå Koftan. Det är bara den tredje mars idag
och det börjar redan jävlas.
Men jag har ett knep. Jag räknar star ur.

Alltså, idag är det första bakslaget sedan vi såg solen skina och snön smälta
och kände den första riktiga vårenärpåväg känslan.

När det sjunde bakslaget varit då är det vår.

Bara sex kvar.

Ibland händer det =)

I morgon ska vi på utflykt.
Till snön.
Ja, ni läste rätt. TILL SNÖN.
*suck* Den har ju precis droppat bort från min trotoar.
Men vi ska stå ute i svinkalla snön och åka pulka/skidor.
Äta medhavd matsäck och frysa fingertopparna när vi med skakiga händer
försöker fippla upp termosen för att värma den stackars nerkylda kroppen
med den sista skvätt ljummet kaffe.
Det passar alla som slänger pengar på att åka till fjällen,
men jag tillhör inte dom.
Det vet alla på mitt jobb....att jag hatar snö och kyla alltså.
Och vad händer????
Jo, vår samordnare ringer upp mig och säger att jag INTE behöver åka med om jag inte vill.
Det finns en kille som kan åka med i mitt ställe =) =) =)
ÅÅÅH vad jag älskar henne.

Nu kan jag använda dagen till att få tag i min tandläkare eftersom jag
tappade en plomb, stor som en krater, i dag.
Det blir ju lite dyrare och men definitivt varmare.

Vad är aga?

Jag är emot aga, men vad ger det här för signaler
till tykna snorungar som inte visar respekt för
människor och gemensamma utrymmen?
Hur tänker föräldrarna till den här pojken
när dom går och anmäler örfilen?
Vad tycker ni?

Att lura sig själv.

Med 1m tjäle i marken och 1m snö ovanför
i en lägenhet, sitter jag och läser Blomsterlandets
reklamblad.
Det måste finnas någon lämpligare sysselsättning.

Jag vill höra sanningen.

Hejsan flickor och pojkar.
Hur gick det att komma till och från jobbet i dag?
Ska man tro tidningarna så står hela Stockholm stilla
och dom bilar som trotsar vädret åker i diket.

Själv bor jag ju i Göteborg men jobbar i en liten håla
som ligger ganska högt upp.
Känner mig lite orolig för att ratta en liten Toyota
upp för backarna till jobbet i morgon.

Ni som överlevt dagen får gärna delge mig era berättelser om äventyret
till och från dagens värv.

På gatan utanför min bostad. Bilden tagen av svärsonen.

Man ska inte klaga på vädret.

Inte än i alla fall.

Jag växer ihop med taskig musik.

Det blev lite melodifestival igår tillsammans med Äldsta
och hennes familj.
Tonåringen hölls på sitt rum, ointresserad av vad som
hände på TV.
Egentligen var vi nog alla lite ointresserade av melodifestivalen.
Det är bara minstingen som är seriös i sammanhanget.
Så för hans skull röstade vi på Darin.
Men det var en trevlig kväll med gott att äta och dricka
och vågen hånlog åt mig i morse.

Jag kan inte göra en endaste avstickare från bantarvägen,
för då.....tjoff...+ 1kg, direkt.
Och idag är det kalas för Emo som fyllt 11 år.