När jag åkte hem från jobbet tog jag vägen om för att mata Findus.
Det är min ex katt. Världens goaste och jag tar alla chanser att träffa honom.
När jag kom hem hade Mannen hunnit sova efter dialysen och satt och tittade på fotboll.
Vi hade bestämt att vi skulle gå ut och äta och ta ett glas vin på kvällen för att fira
att vi äntligen fått tid.
Det känns att vi inte har så många dagar tillsammans innan han läggs in.
Jag har en positiv inställning till transplantationen men jag är också medveten om
att det kan hända precis vad som helst oxå. Därför ville jag ha en myskväll innan.
Tyvärr flyttar Mellan och behöver hjälp med packning så jag får använda lörd och sönd till det.
Eftersom jag är ganska trött av mig och sover dåligt om nätterna orkar jag inte hjälpa henne de dagar jag jobbar så jag får ta helgen till hjälp.
Så, vi tog en promenad i solen längs Danska vägen och upp till Sofra.
Det är en Turkisk restaurang med kanon god mat.
Ser gott ut va?
Det var det. Knôk mätta och dödströtta gick vi hem.
Så fort jag ser soffan vill jag bara lägga mig ner och somna.
Jag tror att jag skulle kunna sova dygnet runt om ingen störde.
Det här året har tagit mer på krafterna än jag trodde, men nu är det snart över.
Mannen pendlar, oftast sitter han bara och tittar på TV.
Tur för honom att det är så mycket fotboll nu.
När han piggnar till vill han ha upp mig på en cykel och cykla runt i stan.
Det är INTE min grej, även om jag har tänkt att börja övergå mer till detta fortskaffnings medel. Men jag fortsätter nog att tänka ett tag till.
Promenerar gör vi dock ofta. Han måste träna för att inte tackla av innan transpl.
Han har en träningscykel framför TV:n i sitt rum som jag brukar hänvisa till när han vill ha ut mig.
Gäsp! Nu orkar jag inte mer. Zzzz
