En gång mamma alltid mamma

Hej!
Glömde av att blogga igår.
Jag fastnar alltid med att läsa och kommentera alla bloggar
sen tröttnar jag på att skriva.

Mellan och Emo åkte till Berlin i går.
Dom skulle höra av sig när dom landat, vilket dom skulle göra 21.10.
När klockan var 23 hade jag fortfarande inte hört något.
Eftersom jag inte vill vara en hönsmamma ringde jag inte själv utan
intalade mig att allt var lugnt men att dom kanske inte hade tid.
Det tar ju ett tag att ta sig på buss och in till stan från flygplatsen.

I morse när jag vaknade kollade jag mobilen, men inga sms.
Gick upp och kollade igenom GP.
Inga störtade Ryanair plan.
Dom kanske var kvar i skavsta. Landvetter hade ju ställt in flygturer pga vädret,
och det snöar ju i Stockholm oxå.
Ville inte ringa nu heller ifall dom sov. Klockan var ju trots allt bara 6.00.
Hade läst om att polisen hade gripit en man som gick och filmade Ryanairs säkerhet
i Norrköping.

Fattar ni hur jävla trött jag blir på mig själv?

När klockan var 9.30 kunde jag inte hålla mig utan ringde.
Dom låg och sov.
Dom hade inte kunnat landa i Berlin utan fått åka till en annan flygplats och där fick dom inte heller landa, så dom fick åka tillbaka till Berlin och jag fattade inte hälften av vad som hänt, men det hade varit både sjuksköterskor, läkare och poliser som hade gått ombord på planet och dirigerat ut passagerare i ordningen: sjuka, föräldrar med sina barn, ensamresande med bagage och dom som bara hade handbagage fick inte lämna planet.

Jag nöjde mig med att Mellan och Emo hade fötterna på jorden, resten kunde dom berätta när dom kommer hem.

Jobbet

Jag är lydig och därför tänkte jag göra som Venus sa, men det står helt still i huvudet.
Vad kan jag skriva om mitt jobb?

Jag har tystnadsplikt.
Jag trivs med det.
Det är oerhört krävande.
Jag använder mig själv som redskap.
Jag måste vara lyhörd.
Jag måste ha fantasi.
Jag måste ha tålamod.*host*
Jag måste ha ögon i nacken.
Jag måste ha ett gott hjärta.
Jag har stor frihet i jobbet.
Jag har en del fantastiska medarbetare.
Jag gapskrattar flera gånger om dagen.

Om jag inte hade haft tystnadsplikt hade jag kunnat
skriva spaltmetrar om allt roligt jag råkar ut för, men tyvärr.

It's complicated

Aa, den va la smårolig.

När jag inte kan sova....

står jag i mörkret i köket.
Med ett glas vatten i handen tittar jag ut på gatan.
Inte en människa ute.
Det är alltid en bil som står snett parkerad.
Inte samma bil, men samma p-ruta.

Huset mitt emot är gult med bruna fönsterramar.
Jag får känslan av att stå på ett galleri.

I ett av fönstren sitter en människa med headset.
Den sitter nästan alltid där.
Jag kan inte se om det är en man eller kvinna, kanske en ungdom.

Två rader bort ser jag ett köksfönster.
Det är en vacker tavla.
Ser ut som ett stilleben målad av en fransk målare.
Dom har en nattlampa tänd som lyser svagt och på bordet ligger
något som ser ut som en stor hel gauda ost.
Men det är det inte, för det har legat där så länge.
Två vinglas står oxå kvar och fullbordar min fantasi.

Jag följer raden av fönster och kommer till ett på tredjevåningen.
Där brukar det oftast vara ner rullade persienner, dag som natt,
men inte nu.
Det där fönstret irriterar mig.
Dom har det så stökigt i sitt kök.
Det ser så sunkigt ut och fönstret är dimmigt av smuts.

Fan kan dom inte städa.
Jag har lust att ta hissen ner, gå tvärs över gatan och ta hissen upp och ringa på
Kan ni vara så vänliga och städa upp det här råtthålet förihelvete!

Undrar hur dom skulle reagera

I den lägenheten flyttade jag och min man ihop.
I den lägenheten födde jag barn (ja, inte i lägenheten, men)
I den lägenheten hade vi många trevliga middagar.
I den lägenheten lekte mina barn.
I den lägenheten gifte vi oss. (ja, inte....)
Då var den nybyggd och fräsch.
Precis som vårt förhållande.
Det var en positiv tid i livet.

Är det då för mycket begärt att dom som bor där nu håller lite rent och snyggt
och slutar smutsa ner mina minnen.

Speciellt nu när livet är lite tungt.

Yihaaa! Jag är frisk!

Halkade in till saluhallen och handlade lite mat.
Det var -17 grader på fm, så det blev till att bylta på sig.
Bra om man halkar då finns det lite skydd =)
Tog en sväng om nordstan och köpte 40 års present.

Eftersom det varit lite si och så med maten nu när jag varit sjuk
så kan jag fortsätta med det i helgen oxå.
Alltså köpte jag semlor....mm...alldeles riktig.
Efter en magsjuka behöver kroppen en semla.
Jag menar, man kan ju inte gå ner för hastigt i vikt.

Vi forsätter frosseriet med lammkött och rotfruktsgratäng.
Ett glas rött.


Och sedan exploderar magen antagligen.

Broddar eller inte broddar, det är frågan.

Tog mig till apoteket idag.
Det var en bedrift kan jag säga.
Jag stapplade fram, inte för att jag var dålig, nejdå.
Jag mår bättre nu. Fiser som en hund bara,
utan för att det var så fruktansvärt halt.



Jag stapplade sakta fram med näsan i backen för att ha koll
på vart jag satte ner fötterna.
Det var tröttsamt.
Jag stannade och tittade mig omkring, för det kändes ju lite löjligt
att gå omkring som en 90-åring.
Då såg att alla gick så försiktigt.
Det var en helt annan puls i staden.
Den här vintern kanske var behövlig för oss stressade människor.

Det var bara ett och annat barn som inte hade vett på att det var halt ute.
Dom skuttade fram med hoppsansteg, helt obekymrat.
Och inte fan ramlade dom. Varför?

Någon bloggade för ett tag sedan om vad som var pinsamt att handla.
Har glömt vem.
Jag kunde inte komma på något just då, men i dag kom jag på det.

Broddar!

På väg till apoteket tänkte jag......
Jag skiter i att det är töntigt. Jag köper mig ett par broddar.
Så här kan man ju inte gå omkring.
Herre Gud. Jag har ju ett sprucket revben.....
Det får bli så, ett par broddar. Bära eller brista.

När jag väl kom dit, kunde jag inte med att fråga efter dom ens en gång.
Så feg är jag.

Trååkigt att vara sjuk.

Här händer det inte mycket.
Har mest läst tidningar och bloggar idag.
Tittat på en och annan dålig amerikansk film. Dynga.
Petat i mig lite kokt torsk men mår illa hela tiden.

Intressant va?

Äsch! Vi tar en Stenmark istället.