om absolut ingenting.

Jag tillhör ju inte dom som bloggar varje dag som ni märkt. Till det är jag aldeles för lat. Dessutom ser jag så fruktansvärt dåligt. Så det är inte så lätt att mobilblogga. Jag ser knappt vad jag skriver.
Men jag läser många bloggar som kvälls lektyr därefter är jag så trött att jag inte orkar att skriva själv.
Och eefter detta ordbajseri inlägg har jag väl inga läsare kvar.
Men alla ni som fattar att jag bara håller på att föröka mig på att mobilblogga kanske tittar in igen.
Natti natti på er.

Fredagsmys.

Tur att det är fredag ibland.

Mina vardagshjältar.

Jag bytte inte till vinterdäck i dag.
Utan det gjorde gubbarna på verkstaden.
Jag, gick en promenad runt huset och när jag kom
tillbaka efter 5 min var dom klara.
Hade jag bytt däcken och gubbarna gått promenaden
hade dom säkerligen fortfarande traskat runt huset än.
Det är värt varenda krona att slippa.

Ibland går det fort.

Mellan och Emo på middag idag.
Lillan kom senare och ska sova över.
Hon målar om sin lägenhet och behövde en luktfri natt.
I morgon kommer äldsta med familj på middag.
Hilding Vilding och morfar ska gå på fotboll.
Gais - Örebro...eller nå't.

I söndags när jag kollade agendan var den tom,
inga måsten och så hux flux hamnade man i ett pensionat.
Så kan det gå.

Vad håller vi på med?

Helgen tillbringades i en underbar miljö.
Havet, solen och lite höstkyla.
Promenader och vrak letning.
Tyvärr tillbringade jag halva lördagen på Ullared.
Det var det värsta jag varit med om.
Tänk dig världens längsta kö.......
multiplicera med två.
När vi väl kommit in gick det knappt att röra sig där inne.
Fötterna kokade.
Det var kundvagnar och gnälliga barn överallt.
Jag kunde inte tänka en enda tanke till slut.
- Ursäkta, kan jag få komma fram?
- Ursäkta, kan jag.....
- Ursäkta,....
Hela jävla tiden.
Kundvagnen var ju bara att ställa på ett strategiskt ställe och hoppas
att man kom ihåg vart det var.
En flicka i 7års åldern fick ett spel och skrek sig illröd
i ansiktet samtidigt som hon skakade kundvagnen hej vilt.
Hon hade mina djupaste sympatier.
För en kort sekund funderade jag på att göra henne sällskap.
Hon var den enda sunda själen där inne.
När det var stängningsdax ljöd en röst i högtalarna:
- Det är 1 tim kö till kassorna så ni kan fortsätta att shoppa.
Det blev för mycket för mig.

Jag är inte super religiös men frosseri är en dödssynd och jag kände mig
oerhört skyldig bara av att befinna mig i detta frossartempel.

Dödstrött släpade jag mig till bilen och blev skjutsad till lugn och ro
och en underbar fisksoppa.

Tandläkarskräcken kommer krypande.

Förut hade jag tandläkarskräck.
En ruskig sådan.
Men den är botad. Känner ingen rädsla alls när jag ska gå.
Har haft samma tandläkare i många år nu och allt funkar bra.
Tills idag.
Min vanliga tandläkare remitterade mig till en specialist.
Hans specialitet är att ta betalt.
4500kr för att rotfylla en tand.
Nu är min tandläkarskräck tillbaka.

Oss grannar emellan.

I somras blev jag utskälld av en granne.
Jävligt utskälld!
Jag hade lånat hans parkeringsplats i 10 min
och just då råkade han komma.
Jag bad om ursäkt men det hjälpte inte.
Jag sa att jag gjort fel och så förklarade jag varför.
Det hjälpte inte.
Han vrålskrek att jag skulle försvinna.
- JAG VILL INTE SE DIG!! FÖRSVINN!!

Tja, vad gör man.

Jag har sett honom ett par ggr efter det men jag har aldrig lyckats möta honom.
Han har tagit omvägar.
Men idag när han krånglade sig ut ur bilen och satte sig i rullstolen kom jag.
Jag skyndade mig för jag visste att han skulle ge järnet bort till hissen.
Han rullade iväg i världens nittio och jag efter.
Det är ju en del dörrar att passera och han har en "blipp" som öppnar dörrarna.
Jag hann ikapp honom.

Det var spännande att se hur han skulle reagera

Nja, inte riktigt men inte långt ifrån.
Käck och glad som jag är hejade jag glatt och började småprata
som jag brukar.
Jag hoppas att han inte tar omvägar nästa gång vi ses.
Alla kan ju ha en dålig dag.