Skön söndag ändå.

Känner mig lagom mosig i skallen nu. Dax att hoppa i säng för att orka med morgondagen.
Har inte fått gjort så mycket som jag tänkt, men en sväng till minstingen som blivit av med gipset blev det. Hon bröt benet dagen före julafton och har hoppat omkring med gipsat ben sen dess. Så nu var det storstädning som gällde. Mellan kom oxå ner och hjälpte till.

Lite Göteborgs reggae i högtalarna så går städningen som en dans.
Mannen stekte biff så duktigt att brandvarnaren gick igång. Panik innan man fått tag i den och slitit ut batteriet. Det ljudet skulle jag behöva på min telefon. Jag hör ju aldrig när den ringer.
Sen studsade jag ut i vårvädret UTAN dunjackan och vintekängorna med inbyggda broddar. Genast kände jag mig några kg lättare.
Det måste jag fira med en påse godis

Söndag

Hur länge har jag varit borta egentligen?
Nu när jag går in och läser era bloggar är den ena tjusigare än den andra.
Sånt ger mig prestationskrav. Jag vet ju inte ens hur man gör när man hottar upp bloggen.
Jag tror att ni får stå ut med min tråkiga layout ett tag till.

I natt har jag inte sovit så mycket. Dels pga att jag hävde i mig en massa kaffe i går kväll och dels för att jag låg och chattade med vänner i Japan. De evakueras nu till Osaka pga strålningsriskerna och ändå bor dom nästan 30 mil från kärnkraftverken som krånglar.
Jag fattar inte reportrar. Räcker det inte med det helvete som japanerna lever i just nu utan måste dom bre på och göra allt värre i sina rapporter? Jag blir så trött på dom. Det är mycket bättre när man får höra vanliga människors berättelse om vad som hänt. Då får man en bättre bild och inte det här överdrivna skräckcenariot uppkört i ansiktet. Det är hemskt nog som det är.
Jag har fortfarande inte hört av en av mina vänner och jag har inte deras telnr längre. Bara e-mail och den funkar ju inte om dom inte har el.

Det borde vara tvärt om.

Man lägger tid på att handla råvaror och släpar hem dem.
Står i flera timmar och hackar, kokar, steker och kryddar.
Springer mellan spis, kokbok och kyl.
Sen tar det max 20min att käka upp den.
Och kvar är en helvetes disk.

Fruktansvärd dag.

Vaknade i morse av att magen bara knep ihop. Jag kunde inte stå rakt upp. Dubbelvikt gick jag ut i köket och slängde in två vetekuddar i micron, smsade jobbet att jag skulle komma senare och sjönk ner i sängen igen. Två gånger fick jag värma påsarna innan det släppte. Låg där med en påse på magen och en på knät.

Vilka töntiga problem.

När jag kom till jobbet och fick höra om jordbävningen och efterföljande tsunami i Japan fattade jag att allt gnäll om väder och ont i magen är trams.
Tsunamin var påväg till Taiwan och därefter till Filipinerna.
Jag har vänner både i Japan och Taiwan. Kollegans dotter i Filipinerna. Fy fan vilken overklighet jag har befunnit mig i idag. Från Taiwan och Filipinerna var det lugna besked men jag har ännu inte hört av dom från Tokyo och bara en från Yokohama.
Det är så overkligt att det händer.
När jag kom hem från jobbet åkte jag och handlade. Jag ska ha middag i morgon med många olika rätter så jag satte igång att fixa och dona. Tre rätter är klara. Då ringde vännerna och gav återbud. Helt knäckta. Dom hade fått tag i föräldrar och ett syskon som var i livet men det är ju fruktansvärt att sitta i Sverige och se sitt hemland i ett sådant förödande kaos. Och mer skalv väntas.
Jag vet att man alltid var beredd på att den stora jordbävningen skulle komma och jag upplevde många skalv under tiden jag bodde i Japan. Men det var egentligen aldrig skalven som man var rädd för utan tsunamin.
I dag går mina tankar till alla rädda människor runt om i Asien.

GBP GasBolls Problem eller?

Har tittat på Kalla fakta och vet inte riktigt vad jag ska tro.
Det låter ju fruktansvärt jobbigt om folk ska gå hungriga i hela sitt liv
eller med dallriga lår efter en gastrik bypass operation.
Jag har pratat med några som gjort operationen och dom är supernöjda. Det bästa dom gjort. Men lite orolig blir man ju.
"Minstingen" har blivit beviljad en sådan och hon vägrade att se programmet.
Jag tror hellre på läkaren än på sensationsmedia var hennes svar när jag frågade och det ligger ju en hel del i det.
Undrar hur Mona mår nuförtiden. Det verkar vara full rulle i hennes liv så hon lider nog inte.
Det är bara att hoppas att allt går vägen för dottern när hon köat färdigt och fått sin operation som hon verkligen behöver. Och lite fisar får väl grannarna tåla.

Fina damer ....äsch!

Det var hundra år sedan jag bloggade och jag har fortfarande inget att berätta.
Så varför skriver jag då, kan man undra.
Ja, det kan man verkligen.

Jag var och gjorde naglar för ett par vecko sedan. Först lossnade vänster ringfinger nagel och i dag höger pekfingernagel. Dess emellan har det lossnat lite här och där men då har jag hittat topparna och limmat tillbaka dom med superlim. Tänkte att jag skulle peta loss alla toppar för att få en jämn och fin hand, men nu jäklar sitter dom som berget.
Det blir aldrig någon fin dam av mig.

om absolut ingenting.

Jag tillhör ju inte dom som bloggar varje dag som ni märkt. Till det är jag aldeles för lat. Dessutom ser jag så fruktansvärt dåligt. Så det är inte så lätt att mobilblogga. Jag ser knappt vad jag skriver.
Men jag läser många bloggar som kvälls lektyr därefter är jag så trött att jag inte orkar att skriva själv.
Och eefter detta ordbajseri inlägg har jag väl inga läsare kvar.
Men alla ni som fattar att jag bara håller på att föröka mig på att mobilblogga kanske tittar in igen.
Natti natti på er.