Vaknade i morse av att magen bara knep ihop. Jag kunde inte stå rakt upp. Dubbelvikt gick jag ut i köket och slängde in två vetekuddar i micron, smsade jobbet att jag skulle komma senare och sjönk ner i sängen igen. Två gånger fick jag värma påsarna innan det släppte. Låg där med en påse på magen och en på knät.
Vilka töntiga problem.
När jag kom till jobbet och fick höra om jordbävningen och efterföljande tsunami i Japan fattade jag att allt gnäll om väder och ont i magen är trams.
Tsunamin var påväg till Taiwan och därefter till Filipinerna.
Jag har vänner både i Japan och Taiwan. Kollegans dotter i Filipinerna. Fy fan vilken overklighet jag har befunnit mig i idag. Från Taiwan och Filipinerna var det lugna besked men jag har ännu inte hört av dom från Tokyo och bara en från Yokohama.
Det är så overkligt att det händer.
När jag kom hem från jobbet åkte jag och handlade. Jag ska ha middag i morgon med många olika rätter så jag satte igång att fixa och dona. Tre rätter är klara. Då ringde vännerna och gav återbud. Helt knäckta. Dom hade fått tag i föräldrar och ett syskon som var i livet men det är ju fruktansvärt att sitta i Sverige och se sitt hemland i ett sådant förödande kaos. Och mer skalv väntas.
Jag vet att man alltid var beredd på att den stora jordbävningen skulle komma och jag upplevde många skalv under tiden jag bodde i Japan. Men det var egentligen aldrig skalven som man var rädd för utan tsunamin.
I dag går mina tankar till alla rädda människor runt om i Asien.
