Hypnos söndag

När man är förkyld och tät i näsan andas man mycket genom munnen.
Har man dessutom ont i halsen, blir det en och annan halstablett.
Ligger man sedan i sängen hela dagen förvandlas man till en pruttmaskin.

Men det var inte det jag skulle berätta för det är totalt ointressant. Det jag skulle berätta var att jag har gjort regretions hypnos idag. Jag skrev ett långt inlägg om det, men vete sjutton vart det tog vägen.
Men i alla fall.
Jag la mig ner på sängen och min hokus pokus vän började få ner mig i hypnos tillstånd. Hon frågade om det var något jag ville titta närmare på och jag svarade att jag ville veta varför jag är så lätt irriterad. Jag gjorde alla andningar och lyssnade på hur hon steg för steg skulle få mig avslappnad och ta steget in i en annan värld.

Hack, hack, hack.

Då sätter mannen igång att hacka purjolök ute i köket.

Hack, hack, hack.

Det är svårt att koncentrera sig och försöka slappna av och glömma att man lever här och nu när det blir så tydligt av alla ljud.

- Nu går du i skogen och känner hur det doftar, säger kompisen.

Hack,hack,hack.

-Du kommer till en glänta och lägger dig ner på gräset och känner hur avslappnad du är.

Hack,hack, hack.

- Känn hur varm solen är. Du ligger där och känner ett stort lugn sprida sig i kroppen.

Hack,hack,hack.

MEN VADIHELVETE SLUTA HACKA!!!!!!!
DU HAR HAFT HELA DAGEN PÅ DIG ATT LAGA MAT OCH SÅ SÄTTER DU IGÅNG PRECIS NÄR JAG SKA NER I HYPNOS!

-Så, det kändes bättre. Kan vi fortsätta nu? frågar jag.
-Vi får vänta ett tag. Lägg dig ner och slappna av, säger kompisen.
Jag lägger mig och andas tungt för att komma in i lugnet. Det går ganska bra. Hackandet är slut.
Kompisen väntar 15 min innan hon börjar räkna ner mig igen, och jag lovar, hon hinner inte börja förrän mannen sätter igång att hacka där ute igen.

Hack,hack,hack.
Den här gången är det potatisen som ska hackas. Min vän är vegeterian så han skulle vara snäll och fixa lite potatis och purjosoppa.
Jag känner hur det börjar koka i mig igen, men tänker: Han är snäll som fixar mat, han är snäll som fixar mat,
han är snäll som fixar mat,
han är snäll som fixar mat
samtidigt som jag försöker att andas i lugn takt.
Det funkar och efter en stund är det tyst och jag försjunker in i en annan värld.
Hon ställer frågor och jag svarar. Hela tiden befinner jag mig både i mitt rum på sängen och i Italien på 1600-talet. Jag heter Mita (har aldrig hört det namnet förut) min man heter Carlo. Vi bor tillsammans med vår son och min farfar.
Jag blir fångad i ett nät och blir ihjälslagen av ett gäng män med stora påkar.
Varför har jag ingen aning om.

När jag kommit upp ur hypnosen och vi pratar om vilka personer jag stött på tycker jag att det är konstigt att jag var i Italien och hette Mita, likaså att min man hette Carlo, det låter mer spanskt och Mita kan jag inte alls placera.
När vi ätit soppan, som var riktigt god och hon åkt tillbaka till Stockholm gick jag ut och googlade på namnen. det finns en italiensk politiker vid namn Mita och Carlo är ett italienskt mans namn.

Där ser man.
Jo, jag hade en son också och när hon frågade om jag kände igen honom tyckte jag bara att det var en fet liten baby. Men när hon bad mig att titta i ögonen såg jag att det var mitt äldsta barnbarn.

Ha, så jag har varit mamma åt mitt äldsta barnbarn på 1600-talet. Om man nu tror på sånt här. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Det enda jag vet är att jag faktiskt upplever det här under hypnosen och om det är ett tidigare liv eller mitt undermedvetna som talar kan man ju diskutera.

Vad tror ni?