Broddar eller inte broddar, det är frågan.

Tog mig till apoteket idag.
Det var en bedrift kan jag säga.
Jag stapplade fram, inte för att jag var dålig, nejdå.
Jag mår bättre nu. Fiser som en hund bara,
utan för att det var så fruktansvärt halt.



Jag stapplade sakta fram med näsan i backen för att ha koll
på vart jag satte ner fötterna.
Det var tröttsamt.
Jag stannade och tittade mig omkring, för det kändes ju lite löjligt
att gå omkring som en 90-åring.
Då såg att alla gick så försiktigt.
Det var en helt annan puls i staden.
Den här vintern kanske var behövlig för oss stressade människor.

Det var bara ett och annat barn som inte hade vett på att det var halt ute.
Dom skuttade fram med hoppsansteg, helt obekymrat.
Och inte fan ramlade dom. Varför?

Någon bloggade för ett tag sedan om vad som var pinsamt att handla.
Har glömt vem.
Jag kunde inte komma på något just då, men i dag kom jag på det.

Broddar!

På väg till apoteket tänkte jag......
Jag skiter i att det är töntigt. Jag köper mig ett par broddar.
Så här kan man ju inte gå omkring.
Herre Gud. Jag har ju ett sprucket revben.....
Det får bli så, ett par broddar. Bära eller brista.

När jag väl kom dit, kunde jag inte med att fråga efter dom ens en gång.
Så feg är jag.

Trååkigt att vara sjuk.

Här händer det inte mycket.
Har mest läst tidningar och bloggar idag.
Tittat på en och annan dålig amerikansk film. Dynga.
Petat i mig lite kokt torsk men mår illa hela tiden.

Intressant va?

Äsch! Vi tar en Stenmark istället.

Så går det till när Depeche är i stan.

Suttit på toa med en hink i famnen hela natten
Bara fyra veckor kvar tills mitt spräckta revbenläkt,
om man får tro expertisen.(några på mitt jobb)
Det är inte kul att ha magsjuka och ont i revbenen samtidigt.
Det gör liksom lite ont.
Dessutom var jag barnvakt över natten för min äldsta skulle på Depeche Mode.
Planen var att jag skulle köra honom till skolan på morgonen
innan jag åkte till jobbet.
Den planen kunde vi fet glömma.
Jag fick stå i dörren till sovrummet och ge kort kommando
som lill killen följde.
- Rena kalsonger och strumpor.
- Tvätta dig.
- Yoghurt
- Flingorna....i hyllan.
- Tänderna.
- Ryggan.
- Mamma väntar på dig utanför.



Han såg en aning förvånad ut, jag vet inte om han riktigt fattade att jag var sjuk.
Han är ruskigt disträ på morgonen. Han sa inte ett knäpp. Bara tittade konstigt på mig.
Givetvis sa jag det ett par ggr som förklaring till mitt underliga beteende,
men kl.07.00 på morgonen kunde det lika gärna stått en giraff i
dörröppningen och kommendera utan att han sett mer förvånad ut.

Alltså!

Ibland glappar käften mer än den borde.
Därför har jag tagit bort inläggen om mötet jag var på.


Hehe =)
och alla ni som inte hann läsa dem sitter och är jävligt nyfikna på
vad där berättades.

Ja,ja, sån't är livet.

Nu är jag redigt trött på att GI:a. Det är nog för att jag håller på att bli sjuk.
Eller oxå är det för att GB kollen skrek illrött efter gårdagens eskapader.
Filodeg fick man tydligen inte äta, dödsstraff på det.
Och det åt jag både i Libanon på 2:a Långgatan och i Turkiet på Danska vägen.

Hoppsan!

Jag glömde ju att tacka för den fina Awarden.
Tack så mycket Märta.

Awarden

Här är reglerna som följde med awarden:

A: Kopiera awarden på din blogg.
B: Länka till den personen som gett dig awarden.
C: Berätta 7 intressanta fakta om dig själv.
D: Välj 7 andra bloggar som du vill ge awarden till.
E: Länka till deras bloggar.
F: Lägg en kommentar i deras blogg att du gett dom denna award.

1. Jag är en sån där jobbig språkpolis fast jag själv stavar som en kratta.
2. Min engelska är sämre än IG.
3. Jag är lat.
4. Jag kan inte baka, men får ofta höra att jag lagar god mat.
5. Jag bor i helt fel land och som sagt, för lat för att göra något åt det.
6. Jag är snällare än jultomten, men skrämmer folk med mitt humör. Endast dom som känner mig
vet att det inte är så farligt :)
7. Jag är oförmögen att ljuga.

Ger awarden till
Baravaramadlar
Kvinnan med koftan
Gafflan
Peter Larsson
Morsan Mia
Moster Ma
Osloskånskan

Med lite fantasi och Rehborg klarar man de svåraste prövningarna i livet.

I går stod jag i kassan på ICA och var väldigt kissnödig.
Som jag sagt förut så bor jag i ett område med många pensionärer.
Dom får ta plats.
Dom får fippla med sina plånböcker och rabattkuponger.
Dom får ta upp plats med sina rollatorer så att man får kryssa sig fram i butiken.
Dom får virra och fråga mej om allt möjligt.
Men dom får fan inte glömma att dom står i kö när dom gör det och "springa" iväg och hämta en vara, för att 2tim senare komma stapplande tillbaka och bli förnärmade för att dom missat sin plats i kön.
Och det när jag är kissnödig.

Hur kom hon ihåg att hon stod precis där?.
...och så fick man höra hela harangen....förr ska jag säga att då var det minsann ordning och reda och då var det inte så stressigt och alla var vänner och alla var glada och alla var.....
hej å hå.....håll käft!
röt jag inte, men jag tänkte på den här sketschen

http://www.youtube.com/watch?v=OYHId3DyO9M
sen gick jag över till den här sketschen
http://www.youtube.com/watch?v=-S-Q3khvsuQ

Sen sprang jag hem och kissade.
Tackade Johan Rehborg för att jag fått utlopp för min ilska
och log mot alla pensionärer på vägen :)